Lite godtyckligt

Ekke hade det inte lätt under föregående veckans besök i Värmland och mötet med dess invånare. Det visade sig finnas ett antal användbara ord som han duktigt plockade upp och anammade. Han skämdes dock över avsaknaden över östgötskt vokabulär.  Här kommer ett sammandrag [mina tolkningar], kommentera gärna med fler värmländska och kankse kan du hjälpa Ekke på traven att hitta några sköna östgötska hieroglyfer i gömmorna:

• tôla, tôligt [töla] = av alla värmländska ord är detta det mest omnipotenta. Det uttrycker allt. Man kan tôla, och då hålla på och mala och snacka om något tills man  blir led på att lyssna, länge och drygt. Men man kan också bara klaga och gnälla lite då tôlar man också. När något är tråkigt och segt, då är det tôligt. Alla dessa lite mer negativa undertoner till trots så är tôligt inte något som man säger helt och rakt negativt, det är lite mest lite mer jovialiskt konstaterade att det här orkar jag inte med, nu drar vi till nästa ord.
• jåla, jålig = närbesläktat till till tôla, men mer i bemärkelsen av att man är ger uttryck för att vara ömklig och  feg fast man inte är det, dvs. larva sig (som jag hittade som åländsk härkomst vid ett snabb googlande)
• fäschla, fäschlig = fega, feg (jmfr. fjåsig)
• bös = smått skräp och spån och dret [värmländska för skit] som är i vägen och ska bort.
• gischa = spotta
• grôschel [grœschəl] = som bös trodde jag, tills det dök upp på den här sajten som småmynt

Mer kommer någon annan gång.