Lite godtyckligt

Att Killinggänget ska stå på Sveriges nationalscen, Dramaten, är inget scoop längre (DN häromdagen), men det ska bli intressant att se hur publiktrycket kommer te sig.  Dramatens satsning på ”folkligare” utbud, med senast Morgan Alling i komedin Fullbokat! och nu i höst Killinggänget är kanske vad som behövs för att matcha Stadsteatern i Stockholm. Men den som förväntar sig någon lättsmält Robert Gustavssonsk dialektfars och mot förmodan kan ha missat Killingängets utveckling de senaste 18 åren kan nog komma att bli besviken.

Denna resa som gått från frontande av svensk Generations X-komik  till nu Dramaten är spännande.  Dels att man lyckas hålla samman gruppen så länge och dels för att man gång efter annan spänner bågen och utmanar något nytt, för dem oprövat.  Men av vilken anledning konsumerar man Killingänget idag? Ren nostalgi eller förhoppningen att Robert Gustavsson ska ha kommit på någon ny gubbe?  Eller just det oväntade i varje ny satsning och användningen av för dem ett nytt medium. Jag tror helt klart att det vitaliserar och rör om i de forum de får utrymme. Sedan är det inte alltid per definition bra. Att det kommer dra folk är ingen tvekan. Spännande att se i vilken utsträckning och kanske också i diskussioner kring resultatet att se av vilken anledning folk kommer och huruvida det skapar ett större intresse för teatern och övriga Dramatenuppsättningar.

Direktlänk för biljettköp.

Följ Dramatens estradörers egna blogg på : http://dramatenbloggen1.wordpress.com/