Lite godtyckligt

I DN:s Insidanserie om solidaritet har turen kommit till Thomas Idergard på Timbro. Länk En ur sitt sammanhang spännande formulering fick mig att tänka till.

DN: Räcker det ned att människor frivilligt hjälper dem som har det svårt?

Thomas: – Nej, jag tror att det behövs ett skattefinansierat grundskydd så att inga människor lämnas åt sitt öde. Men de flesta ska aldrig behöva vara beroende av det offentliga för sin välfärd, utan själva spara till sin egen trygghet, svara Thomas Idergard.

Först reagerade jag på ”utan själva spara till sin trygghet”, och såg bilden på uteliggaren i den tryckta artikeln. Hmm, spara. Men sedan inser jag att han faktiskt säger att det ska finnas ett grundskydd. Men vad är det då man vill ha staten till? Hjälpa, de som han inte ”vill hjälpa av fri vilja, av hela hjärta”? När gör man det? Är det genom att, likt amerikansk förlaga, öppna upp för en större inblandning av välgörenhetsinitativ, för övrigt titeln för dagen ”Välgörenhet är vackert”?

Jag tycker det är svåra frågor och något som jag tänkt på mycket sedan jag flyttat till Stockholm och, kanske naivt men ändå, verkligen fått se klyftor och utstötta oftare och närmare än på landsort. Jag tror på alla tänkbara initativ, empati och omtanke, och håller helt med Thomas om att solidaritet måste komma inifrån, inte från någon annan. Men förhållandet mellan dem ger varken Thomas eller jag något svar på.