Lite godtyckligt

En intressant affär annonserades just. En relativt kort tid efter spekulationerna om uppköp av IBM så annonserar i dag Oracle att man köper Sun. Det finns många intressant aspekter i det uppköpet. Men det som blir min första undran är hur man ser på MySQL som ju sedan något/några år ingår i Suns portfölj.

Här en generellt positiv recension:
http://seekingalpha.com/article/131773-oracle-acquisition-of-sun-makes-perfect-sense  

Inget om MySQL i svenska medier.
http://www.idg.se/2.1085/1.225050/oracle-koper-sun
http://www.dn.se/ekonomi/oracle-koper-sun-for-63-miljarder-1.848128

Officiel pressmeddelande från Oracle:
http://www.oracle.com/sun/index.html

Stina är orolig att vi inte ska får plats på vår balkong när konsekvensen av helgens försådd ska inta vårt uterum, vår alldeles egna djungel.

Söderlägge på vårsådden

Jag ser mest fram emot att skörda mina egna kryddor, sallad, tomater och annat grönt till sena sommarnätters grillmiddagar.

Det är några veckor sedan som svd.se släppte sin, på utvecklarbloggen länge omtalade, omgörning. Inte nog med att de i tid var hyfsat långt efter dn.se. Stil-, interaktion, teknik- och layoutmässigt är de också långt från den renodlade och väl strukturerade dn.se.
Jag har inte gjort någon djupare analys av dessa två väldigt omfattande nättjänster. Men här är några saker som jag tänkt på.

• Reklam
  Jag vet inte hur de gör, men det känns som DN.se inte behöver lusa ner allt från redaktionellt kvarvarande utrymme med reklam. Bonnier VS. Shibsted. Nä, oljemiljonerna verkar lysa med sin frånvaro på svd.se. Massa autoscrollande flashar och annan dynga. Man blir vimsig.
• Spaltindelning och struktur
  Jag gillade DN.se även innan omgörningen. Och jag tycker inte svd.se kommit ikapp ens den föregående dn-versionen. Oavsett är jag återigen imponerad över hur dn.se lyckas inbjuda till läsning i de olika puffarna. Oavsett ämne så lyckas de med de många små tumnagelbilderna driva massa oväsentlig läsning för mig. Sedan vet jag inte om den översta animerade puffen är i förhållande till det puffpärlbandet i två högerspalter var ett så smart drag, för hur ofta är man kvar i toppen på sidan? Jo, så länge man går till artiklar hela tiden, men där är inte den animerade puffvisaren.
  Båda kör ju numer med måna breda tvåspalts, med dragarbild,-huvudnyheter så det är ingen skillnad. Iofs snyggare implementerat på DN.
• Artiklar
  Artiklarna är väldigt väl disponerade på dn.se. Jag gillar spaltindelningen och de fräscha vita ytorna efter rubrik och ingress. Våga bryta spalterna lite. Grymt!
• Centrering
  2009. Centrering or not? Är det verkligen en fråga? Resten av webben bestämde sig för typ 8 år sedan. Så ni vågar nog också SVD.
• Videointegration
  Här är jag ute på djupt vatten. Har inte kollat svd tillräckligt. Men dn har en fräsch videointegration. Har aldrig varit särskilt förtjust i att tidningar ska göra massa halvkeckig TV. Men att klippa in TT, Youtube eller eget mitt i artiklarna är bara braanvändning av mediet. Kalas.
• Nyhetsvärdering
  Jag tycker fortfarande, omgörning eller inte att man värderar och rubriksätter något mer kvällstidningsaktigt på svd.se. Denna skillnad har tyvärr jämnat ut sig på senaste och det känns som man jobbar med betydligt snabbare scoop som topnyheter än förr, vilket kanske är en naturlig utvekling

På det hela taget ett ganska stort övertag till DN:s webbsatsning. Kan det vara så att det faktiskt hjälper väldigt väl att anlita utomstående för strategisk interaktions- och designkonsulting än att köra in house? Som jag förstått det så har Doberman stått för DN:s omgörning medan svd.se har använt sina egna.

Att jag sedan en tid tillbaka hellre sätter mig med papperstidningen svenskan än DN, hemma vid köksborde, det är en annan historia.

För andra gången denna vinter har någon skruvat loss fäste och framlykta på min cykel. Denna gång förvisso på en innergård i stan, till skillnad mot vårt cykelförråd förra gången. Men vad är grejen med en människa som uppenbarligen vill vara laglydig och köra med lampor på kvällen men ändå bemödar sig med att stjäla från mig? Bara att ha en skruvmejsel på sig. Jag skulle vilja se en fantombild på denna laglydiga brottsling. Har denna en cykelhjälm? Alla lagenliga reflexer? Fascinerande.

Jag är lycklig! Efter 4 år i diaspora från bakandets närmast religiösa verksamhet så är jag åter i ständig dialog med en siaglassburk i min kyl och fascinerat stirrande framför ugnen under i princip hela gräddningen, sena kvällar i vår lilla etta.

Däremot har min bakning tagit en hel ny riktning. Med alla mina receptböcker, våg, jäskorgar, sten, termometer m.m. nerpackat i ett förråd så har jag dragit mig för att starta där jag slutade för några år sedan med all akademisk exakthetsbakning. Jag insåg att här fanns en helt ny dimension av bakning. Ad hoc, ”det-blir-som-det-blir”,… Utan regler och lagar har jag blivit anarkistbagarn! Jag tar vad vi har hemma och kör på känn.

Electronotsolux

Man kan säga att det är en motreaktion mot det närmaste kliniska, intressant och förvisso inspirerande beskrivet i ett otal bloggar, baket som har tagit lite udden ur slumpen. För det här med bakning innehåller ju en stor portion osäkerhet. Så i stället för alla exakta gram, grader och mängd graham så har jag utgått och influerats från nåt basrecept på nätet och sen imporviserat utifrån det.

Jag är mäkta nöjd över resultatet. 3 av 4 bak har lyckats. Det är främst ljusare bröd som gått bra. Några av de tips jag kommit fram till delger jag här nedan, men två förutsättningar (förutom att jag har anledning att baka igen) är den nya spisen vi köpt, och den underbara härliga gamla electroluxen som jag hittade på loppis förra året för en femtilapp.

Anarkistbagarns 10 budord för surdegsbak

• Aktiv surdeg
  Viktigt med aktiv surdeg. Råg eller vete. Spelar ingen roll. Ena dagen matar jag med råg andra dagen med vete. Den kan vara i kylen under pausvilan. Men så fort det veckliga baket ska genomföras så åker den fram nära elementet ca 30grader där (när det fortfarande var kallt ute), minst en dag innan själva baket. Matar den.

• Framförhållning
  Innan jobbet gör jag en grundsats, med slev, i electrolux-kärlet. Jag tar nästan hela surdegen och blandar det med en stomme om ca en halvliter mjöl och några dec vatten. Också nära elementet. Resten av surdegen matas och får stå framme och bli glad den med.
• Fuska med lite jäst
  Efter jobbet så har fördegen fått rejäl fart. Men nu kommer något viktigt. Pratar vi surdegsbak och inte vildjäst (levain) så ska man inte vara så där puritansk och noga med att bara köra surdegsgrund. Ge degen ett par gram, kanske 10, jäst. Eller fem eller mer.
• Go nuts
  Då, med det sagt, så är det dags att vara kreativ. Här har det som sagt gått bäst med lite ljusare degar. Typ hälften rågsikt och hälften vete. Men vill man gro(o)va till det som i det lyckade valnötsbrödet se bild nedan så är det bara att köra in lite olika skojiga grövre mjöler om man har hemma. Jo, jag har googlat på valnötsbröd och fick upp grunderna till Gateaus kända valnötsbröd, men jag hade som sagt ingen våg utan körde på känsla.
• Manfreds patenterade elasticitetstest
  Och här kommer såklart något som är viktigt. Känsla = Kunskap!?! Jo, nog för att jag kaxigt försöker framstå som experimentell och frifräsig, så har det ju bakats en del i mina dar, och inte minst gåtts på Manfreds kurs på Saltå. Med det kommer känslan av att ha koll på att degen faktiskt har rimliga proportioner mellan deg och vätska. Det bästa sättet är att följa med i själva knådningen. Aktsamt studera hur degen beter sig, släpper den för tidigt från väggar, då är det antagligen för torrt. Då kan man, om det inte gått för lång tid, ha lite mer vätska. Men det mest rättframma och viktigaste testet är elastisitettestet, courtsey of Manfred. Detta fungerar bäst på ljusare degar. Men principen är att ta upp en klump deg. Ta ett tumgrepp med båda händerna och dra lätt isär degen i tre snabba ryck. Om degen är för kladdig och bara mjuk och sladdrig och inte ger något motstånd, då är det för lite mjöl. Och om degen släpper mellan händerna från varandra för tidigt utan motstånd så är det för torrt. Det finns ingen exakthet i det här och det skiljer sig från deg till deg, men det är en bra riktlinje.
• Man tager om man så haver
  Eventuella smaksättningar och ingredienser, töm kylen eller torrskafferiet, och salt kommer sist i knådningen .
• Långa jäsperioder
  Sedan är det bara att följa alla andra tips och råd som gäller utbak och gräddning. Jag har noterat några saker. Utan jäskorgar så har jag kört mkt formbröd och jäst direkt på plåt för att undvika att flytten av bröd ska ta udden ur andra jäsningen. Här liksom vid mörkare degar har jag generellt haft problem. Första jäsningen går galant. Denna i olivoljesmörjda tråg nära elementet. Men tipset kan nog vara att låta även andra jäsningen få ta ganska lång tid. Säg ung 2 timmar för den första och minst 1 timme för den andra.
• Maxa ugnen
  Gräddningen: max på hemmaugnen i ca 15 minuter, massa vatten i långpanna under och eller blomspruta. Och sedan öppna spruta in mer vatten och sänka tempen något.
• Förlåtande omgivning
  Sen är det fantastiskt med en förstående sambo som fixar allt mjölbestyr och luktande surdeg på 24 kvadrat och som dessutom kan tänkas äta upp allt bröd. Men så länge det lyckas så…

I lördags serverades en fantastisk Pinot Noir till kycklingen hos Henrik. Jag har alltsedan Sideways Pinot Noir-fetisgh sökt efter ett bra vin på denna druva. De flesta försök har gått till fransonserna. Men det verkar som mitt, till i höstas, eviga under hundrarkonorsstrecket-harvande gjorde att jag gått bet. Irony från Kalifornien som Henrik bjöd på var fantastiskt gott. Jag rekommenderar det verkligen. Men som sagt, det tog mig många år att komma över 100 kr, men det har visat sig värt det i många avseenden. Detta går loss på 125, så det är fortfarande inom rimlighetens gräns.

Så när jag ändå är i Kalifornien och i farten kan jag skicka med en fin Chardonnay. Också denna 125 kronor. Ekologiska Bonterra, som upptäcktes på vinkurs i grythyttan i höstas, har varit stående inslag allt sedan. Detta är om möjligt ännu godare, fylligare och intressantare. Avnjuts helst inte alltför kallt för att få fram den grusiga aromen.

5 soolarrrr båda två!

Här är en vecka i mitt liv. Saker händer. Det är vår och allmänt skönt. Jag har lovat mig själv att konsumera kultur, så det gjorde vi förra veckan. Men främst producerades kultur förra veckan. I form av Johannespassionen av Bach med Jacobs Kammarkör. Det blev en mycket bra produktion, välbesökt trots 15-gradig vårvärme.  Här, bilder från en vårvecka:

Fler bilder finns här: http://picasaweb.google.com/david.kastel/200904_Passionsvecka

Antagligen hade de otur när värkte fram förslaget om lagstiftad rätt till heltid. Stina belyser i gårdagens svenska dagbladets opinionsdel problemet i införandet av sådan lagstiftning, från ett studentperspektiv. Jag har iofs svårt att se att någon kan tycka det här bra, oavsett student eller inte. Och åsikterna låter inte vänta på sig. Inlägget är hyfsat flitigt kommenterat och de flesta verkar entydigt klanka ner på det hela.

Nej, det går inte jättesuperdunderskitbra för oppositionen just nu.

Det blev så skönt som vi hade hoppats. Prag bjöd på ett vårligt väder, god mat, lugn och fina stunder, för mig och Stina. Ner en fredag kväll efter jobbet, checka in, och sedan middag i någon skum källarbysa. Vi bodde på västra sidan av Prag, Lillsidan. Lugnt område för där fanns tydligen mest ambassader.

Prag var vackert och välkomnande. Vår resebyrå, Tjeckienexperten hade gjort ett kanonjobb med billigt smidigt flyg och fräscht hotell.

Fler bilder finns här:
http://picasaweb.google.com/david.kastel/200903EnHelgIPrag#

I DN:s Insidanserie om solidaritet har turen kommit till Thomas Idergard på Timbro. Länk En ur sitt sammanhang spännande formulering fick mig att tänka till.

DN: Räcker det ned att människor frivilligt hjälper dem som har det svårt?

Thomas: – Nej, jag tror att det behövs ett skattefinansierat grundskydd så att inga människor lämnas åt sitt öde. Men de flesta ska aldrig behöva vara beroende av det offentliga för sin välfärd, utan själva spara till sin egen trygghet, svara Thomas Idergard.

Först reagerade jag på ”utan själva spara till sin trygghet”, och såg bilden på uteliggaren i den tryckta artikeln. Hmm, spara. Men sedan inser jag att han faktiskt säger att det ska finnas ett grundskydd. Men vad är det då man vill ha staten till? Hjälpa, de som han inte ”vill hjälpa av fri vilja, av hela hjärta”? När gör man det? Är det genom att, likt amerikansk förlaga, öppna upp för en större inblandning av välgörenhetsinitativ, för övrigt titeln för dagen ”Välgörenhet är vackert”?

Jag tycker det är svåra frågor och något som jag tänkt på mycket sedan jag flyttat till Stockholm och, kanske naivt men ändå, verkligen fått se klyftor och utstötta oftare och närmare än på landsort. Jag tror på alla tänkbara initativ, empati och omtanke, och håller helt med Thomas om att solidaritet måste komma inifrån, inte från någon annan. Men förhållandet mellan dem ger varken Thomas eller jag något svar på.

« Äldre inlägg

Nyare inlägg »