Lite godtyckligt

Önskan att hämnas maskrosorna är aldrig så stort som efter en helg i trädgårdslandet. Inte helt kravmärkta metoder övervägs. På knä smids planer som inte ska uttalas utanför en sluten krets av odlings-förtrogna.

Att äta upp skiten måste på något sätt vara den ultimata hämnden. Maskrosen som inget annat önskar än att sabotera min matproduktion hamnar själv på middagstallriken. En destruktiv kraft omskolas till att mätta magar. Hämnd och återanpassning till samhället. Som kriminalvård när den är som bäst.

Det är Svenska som står för helgens ingrediensexperiment.   Av okänd anledning står inte texten att finnas online, så här återges receptet:

• 200g maskrosblad
• 50g sidfläsk skuret i stavar
• 1 schalottenlök
• 2 hårdkokta ägg
• Olivolja
• Rödvinvinäger
• Havssalt
• Peppar

Ansa bladen, skölj, slunga och lägg i skål. Tillsätt hacka schalottenlök och äggen skurna i fjärdedelar. Bryn fläsket i olivolja och lägga över fortfarande varma i salladen. Sätt tillbaka stekpannan på plattan och häll i en skvätt vinäger, som när den värmts upp slås över salladen. Salta, peppra och blanda. Servera genast. Receptet rekommenderar rosévin och surdegsbröd till. Vi drack öl. Fungerade utmärkt det också.

Den stora utmaningen är att plocka tillräckligt med maskrosblad. Det tar sin tid. Jag satsade på små spröda som inte kändes så ”garvade” i bladet. Som de gör när de växter till sig och blomman slår ut. Jag ändrade även proportionerna, mindre blad och mer fläsk. Bladen är duktig beska, men vinägern och stekfettet bryter av det.

Inget speciellt med denna anrättning förutom att jag för första gången testade en säkert dyr och onödig mix av pinjenötter, solrosfrön och pumpafrön. Frön eller nötter, ingen koll. En mix man lika gärna kan göra själv. Men just pumpafrön var en ny bekantskap. Det smattrade ganska friskt tillsammans med övriga trötta ingedienser. Det blev i alla fall gott alltihop tillslut, med helgens slatt av rödvid till.